På krigsstigen

lördag, november 21, 2009

Säger någon att jag är stark en gång till, så ligger en lavett nära till hands. Jag är så oerhört trött på att höra de orden. De är så urvattnade. Uttjatade. Betyder inte ett smack. Vad vet de om hur jag mår, egentligen? Bara för att jag inte lägger mig ner och skriker på golvet framför deras fötter, betyder det väl inte att inte jag också kan må dåligt? Det som de ser är kanske inte alltid hela sanningen.

Jag vet att det är välmenade ord från den som fäller dem. "Du är stark." Jag är inte stark. Jag mår också dåligt av allt det här.

Min älskling är sjuk, och jag kan inte göra honom frisk. Det blir tydligare och tydligare. Han är trött. Mår illa. Och han tappar håret. Han har en stor kal fläck på högra sidan av huvudet. Det gör det hela så konkret. Så tydligt. Det är där, där bakom fläcken, som den sitter. Tumören. Cancern. Innan har jag nog inte riktigt förstått. Han har ju mått bra, varit pigg. Det har inte synts på honom. Men nu.

Jag har en älskling som behöver mig. Och en son som också gör det. Så jag måste kämpa på. Men säg för guds skull inte att jag är stark för det!

You Might Also Like

12 kommentarer