Livets väg

tisdag, september 22, 2009

Vi var ute och körde, jag och min lilla familj. Brummade runt där på livets väg. Upp för backar och ner för backar. De få som finns här på vår underbara ö. Himlen var blå, solen sken, fåglarna kvittrade, och vägkanten var fylld av vackra, doftande blommor. Men så plötsligt försvann vägen. Bara borta. Och vi föll ner för ett stup. Hur långt det är ner, vet vi inte. För vi faller fortfarande. Men jag vet en sak. När vi väl nått botten, kommer vi alla att klättra upp igen. Vi kommer att klara oss. För vi är en familj. Och när vi har klarat oss, då ska vi fortsätta att köra vidare på vår väg. Under vår blåa himmel och bland doftande blommor.

You Might Also Like

15 kommentarer